This is me..

Igår var ju som sagt första dagen som jag började känna mig lite bättre. Jag passade på att handla hem massa mat efter jobbet(trots att vi "månadshandlar"). När jag kommer hem så har Rickard gjort så himla fint! Tänt ljus och påbörjat storstädningen av huset, naaawww :) Vi åt pizza som jag hade köpt med hem, och sen städade vi hela eftermiddagen/kvällen fram tills klockan var kvart i 10(!!) Och på något sätt så var det faktiskt ganska mysigt med hela städningen :) Just det, vi tog ju även en liten promenad med Esther också. Fast det vart inte så långt för min del... Bäbisen verkar nämligen ha sin favoritplats på min kissblåsa.. Rickard gick lite längre, och kom sedan på vägen hem ikapp mig, hans ankvaggande flodhäst..

Fick även en ganska dum idé under gårdagskvällen, för helt plötsligt skulle vi bära ner våran stora byrå från övervåningen till undervåningen. Latmasken kryper fram, så vi tömmer den inte på prylar först, "nej det är ju bara onödigt den ska ju bara ner för trappen". Rickard konstaterar att vi måste lyfta under byrån för annars ramlar den isär(OBS! Montering ála Rickard, måste dock säga att han har blivit mycket händigare nu.) Rickard går längst ner i trappen för att ta den mesta av tyngden.

Trots bra positionsplanering så går någonting fel, varpå jag börjar skratta som en galning. Rickard hakar på, mina krafter tar slut, och vi har bara kommit till halva trappan. Oj, just det, jag är ju gravid, fet och kan knapp hålla tillbaka kisset utan att jag skrattar. Japp! Uppdukat för katastrof. Vid det här laget har mina hormoner tagit över, och nu skrattar OCH gråter jag om vart annat. Jag lyckas få fram orden: "JAG KISSAR PÅ MIG" till Rickard, men här sker ett mirakel eller liknande, för jag lyckas hålla mig! :) Med nöd och näppe får vi ner den j*vla byrån och jag kan äntligen få lätta på trycket! NADA MAS byrå lyftning!!!