Granjakt
Igår var vi ute på julgransjakt... Åkte först till svärföräldrarna, som faktiskt äger någon meter utav skogen bakom deras hus. Esther fick springa lös med bandage och påse runt tassen, självklart tappade hon allt efter ca. 10 min. Men det gick bra iaf. Klockan är ungefär 5, och det är kolsvart ute. Rickard har lånat en superlampa utav sina föräldrar, och jag snubblar omkring med min pannlampa. Efter ca. 30 minuters letande inser vi att vi får ge upp eftersom att superlampans batterier numera är urladdade. Kvar står vi en bit in i skogen med min pannlampa, som för övrigt inte heller lyser något vidare. Vi kapitulerar medans vi fortfarande kan.
Äventyret styrs vidare mot transjön! Jo, det ligger ju öde och vem kommer sakna en gran där? På vägen till transjön ser Rickard typ 100 perfekta granar, jag håller ögonen enbart på vägen eftersom att jag har fått uppdraget att köra "flyktbilen". Vi bestämmer oss för att ta en av dom perfekta granarna om vi inte hittar någon nere vid transjön.
Lite senare. Ingen gran vid transjön, den ena är fulare än den andra. Och i år har vi stora krav på den perfekta granen! Vi inser även att vi måste ha bilen igång med hellysen på för att över huvudtaget se något... Vi åker tillbaka en bit längs vägen. Stannar eftersom att en av dom perfekta granarna dyker upp. Dock så var den inte så perfekt när vi tog oss en närmare titt. Men HALLÅ hur svårt kan det vara!? Jag ser ju alltid massa granar längs med vägen som är jättefina. Känner dom på sig att dom ska blir nerhuggna, utspökade samt sönderbarrade runt nyår? Gömmer dom sig, eller kanske rent ut sagt tappar en gren eller två med flit? Undra kan man ju iaf...
Vi gör ytterliggare 2 stopp som resulterar utan gran innan vi äntligen hittar DEN! 2 st väldigt perfekta granar står vid vägkanten och en av dom ska få följa med oss hem. Vi lägger upp en plan hur vi ska gå till väga. Jag ska sitta kvar i bilen och om nån kommer så har jag stannat för att jag behövde fixa något i bakluckan. Rickard springer över till andra sidan för att påbörja sågningen. Vi bestämmer oss i sista stund för att ta den mindre granen. Jag öppnar bilfönstret för att förmedla ytterliggare en plan till Rickard, men till min stora förvåning är han redan på väg tillbaka till bilen med granen.
Snabbt kastar vi upp granen på biltaket och drar ett rep över. Vi skyndar oss så pass mycket att jag inte ens hinner slå en dubbelknut. Sen fort därifrån, eller fort, typ 30 kmh eftersom att vi annars riskerar att tappa granen. Hjälp! Jag kör en flyktbil, jag är en medbrottsling! Inne i bilen ber jag till högre makter för att vi inte ska möta någon bil, eller bli stannade. Känner att det här är inte riktigt min grej.
Väl hemma inser vi att det minsann inte är en liten gran vi har fått hem.. Tur att vi tog den mindre! Granen slår i taket och kräver ommöblering i halva vardagsrummet... Fast efter många timmars slit är vi numera stolta ägare av en väggran av storlek större.
Äventyret styrs vidare mot transjön! Jo, det ligger ju öde och vem kommer sakna en gran där? På vägen till transjön ser Rickard typ 100 perfekta granar, jag håller ögonen enbart på vägen eftersom att jag har fått uppdraget att köra "flyktbilen". Vi bestämmer oss för att ta en av dom perfekta granarna om vi inte hittar någon nere vid transjön.
Lite senare. Ingen gran vid transjön, den ena är fulare än den andra. Och i år har vi stora krav på den perfekta granen! Vi inser även att vi måste ha bilen igång med hellysen på för att över huvudtaget se något... Vi åker tillbaka en bit längs vägen. Stannar eftersom att en av dom perfekta granarna dyker upp. Dock så var den inte så perfekt när vi tog oss en närmare titt. Men HALLÅ hur svårt kan det vara!? Jag ser ju alltid massa granar längs med vägen som är jättefina. Känner dom på sig att dom ska blir nerhuggna, utspökade samt sönderbarrade runt nyår? Gömmer dom sig, eller kanske rent ut sagt tappar en gren eller två med flit? Undra kan man ju iaf...
Vi gör ytterliggare 2 stopp som resulterar utan gran innan vi äntligen hittar DEN! 2 st väldigt perfekta granar står vid vägkanten och en av dom ska få följa med oss hem. Vi lägger upp en plan hur vi ska gå till väga. Jag ska sitta kvar i bilen och om nån kommer så har jag stannat för att jag behövde fixa något i bakluckan. Rickard springer över till andra sidan för att påbörja sågningen. Vi bestämmer oss i sista stund för att ta den mindre granen. Jag öppnar bilfönstret för att förmedla ytterliggare en plan till Rickard, men till min stora förvåning är han redan på väg tillbaka till bilen med granen.
Snabbt kastar vi upp granen på biltaket och drar ett rep över. Vi skyndar oss så pass mycket att jag inte ens hinner slå en dubbelknut. Sen fort därifrån, eller fort, typ 30 kmh eftersom att vi annars riskerar att tappa granen. Hjälp! Jag kör en flyktbil, jag är en medbrottsling! Inne i bilen ber jag till högre makter för att vi inte ska möta någon bil, eller bli stannade. Känner att det här är inte riktigt min grej.
Väl hemma inser vi att det minsann inte är en liten gran vi har fått hem.. Tur att vi tog den mindre! Granen slår i taket och kräver ommöblering i halva vardagsrummet... Fast efter många timmars slit är vi numera stolta ägare av en väggran av storlek större.
Kommentarer
Postat av: Meira
Hahaha :D Ni snodde julgranen!! :D
Trackback
